Projektarbetspanik, svar ja :/ lär väl få sitta uppe hela natten med den här skiten så jag blir klar någon gång, så jag kan åka till Sthlm imorn ^^ så blir det tävling på söndag också... Känns bra när jag inte har kunnat träna nåt alls under veckan pga detta jävla pluggande :( jaja... We'll see how it goes anyway...
From in the middle of the room
She heares the conversation moving
Further from where she's going
Without even knowing
Now the vibrations in the floor
Are getting closer to the door
And is this the way you
Let your problems drift away too
I climb, so high
It blows me away sometimes
See through, my home
Into this place I call my own
And this time, I'll try
It's in the air tonight
Sleep tonight, no more cryin'
Cause I've got you on my side
I don't want you to be
Anything at all
I just want you to say you love me
I don't care, just stop living like this
I don't want to be
Anything at all
I just want you to see who I am
And stop the violence
No more silence
I'm gonna show you I'm alive
Leaving clearly for the first time
Hold me in your arms
Take me to the place where you are
I needed time to clear my mind
Keeping bad list on this line
Was impossible
Before I met you
torsdag, mars 30, 2006
tisdag, mars 28, 2006
Once upon a time
En gång i tiden fanns det en ensam flicka som inte ville något annat än att hitta någon hon kunde ödsla sin kärlek på. Hon sökte förgäves om och om igen, men utgången blev alltid densamma. Om det någon gång skulle peka åt något annat håll blev hon genast förskräckt och överrumplad, och hon byggde istället på sitt skal ännu mer, för att inte bli (det hon trodde innebar) sårad igen. Till slut orkade hon inte bry sig längre, och bestämde sig för att ge upp en gång för alla. "Varför kämpa när det ändå aldrig leder någonvart", blev hennes motto.
Men så en dag så upptäckte hon någon... Någon som hon fann väldigt intressant och speciell. En antydan till pirr fanns definitivt där redan från första början. Hon tänkte mer och mer på det, utan att berätta något. Samtalen var alltid lika spännande, och hon uppskattade varenda ord de växlade. Så småningom började känslorna smyga sig fram, men denna gång var hon varken förskräckt eller överrumplad. Bara en aning tveksam inför ömsesidigheten, av gamla vanor. Hon kände dock känslan av att verkligen kunna lita på någon, och det kändes så tryggt. Hon hade hittat någon hon kunde ge sitt förtroende till på fullaste allvar, även om de inte stod varandra så nära i verkligheten... än...
De bestämde sig för att testa på ett annat plan. Då kom dagen då allt förändrades. Hon kände något hon misstänkte kunde vara början på äkta lycka, men samtidigt förvirring. Tänk om det blir som hon inbillar sig att det alltid kommer bli? Vågar hon ta risken? Hon var försiktig i början, men sen gick det inte att stå emot längre. Allt exploderade, och hon förstod att det är såhär det ska kännas. Hon var så lycklig, det kändes så rätt! Varför tveka? Varför kämpa emot? Hennes motto började med ens blekna och förändringen var total. De gamla rutinerna suddades ut, hon blev pånyttfödd.
En känsla av lycka växte fram, snabbare än hon trodde var möjligt. Leendet ville inte försvinna från hennes läppar under en enda av dygnets 24 timmar.
Flickan är idag lyckligare än någonsin, och hon vet att hon kommer vara det under resten av sitt liv. Inget har någonsin känts mer rätt, och hon värdesätter varenda ögonblick hon delar med sin underbara andra hälft. Det finns ingen i hela världen som skulle kunna passa henne bättre, och hon kan fortfarande inte förstå att det är sant... Men innerst inne känner hon faktiskt att detta inte är något tillfälligt, utan att det kommer vara riktigt länge. Vad skulle kunna gå fel om två pusselbitar passar så bra ihop?
Framtiden ser ljus ut för flickan nu, hon oroar sig inte längre. Allt känns som det fixar sig, bara hon tänker positivt. Och hur skulle hon inte kunna tänka positivt, när hon har hittat sin absoluta själsfrände!
Finns det något underbarare än kärlek?
Men så en dag så upptäckte hon någon... Någon som hon fann väldigt intressant och speciell. En antydan till pirr fanns definitivt där redan från första början. Hon tänkte mer och mer på det, utan att berätta något. Samtalen var alltid lika spännande, och hon uppskattade varenda ord de växlade. Så småningom började känslorna smyga sig fram, men denna gång var hon varken förskräckt eller överrumplad. Bara en aning tveksam inför ömsesidigheten, av gamla vanor. Hon kände dock känslan av att verkligen kunna lita på någon, och det kändes så tryggt. Hon hade hittat någon hon kunde ge sitt förtroende till på fullaste allvar, även om de inte stod varandra så nära i verkligheten... än...
De bestämde sig för att testa på ett annat plan. Då kom dagen då allt förändrades. Hon kände något hon misstänkte kunde vara början på äkta lycka, men samtidigt förvirring. Tänk om det blir som hon inbillar sig att det alltid kommer bli? Vågar hon ta risken? Hon var försiktig i början, men sen gick det inte att stå emot längre. Allt exploderade, och hon förstod att det är såhär det ska kännas. Hon var så lycklig, det kändes så rätt! Varför tveka? Varför kämpa emot? Hennes motto började med ens blekna och förändringen var total. De gamla rutinerna suddades ut, hon blev pånyttfödd.
En känsla av lycka växte fram, snabbare än hon trodde var möjligt. Leendet ville inte försvinna från hennes läppar under en enda av dygnets 24 timmar.
Flickan är idag lyckligare än någonsin, och hon vet att hon kommer vara det under resten av sitt liv. Inget har någonsin känts mer rätt, och hon värdesätter varenda ögonblick hon delar med sin underbara andra hälft. Det finns ingen i hela världen som skulle kunna passa henne bättre, och hon kan fortfarande inte förstå att det är sant... Men innerst inne känner hon faktiskt att detta inte är något tillfälligt, utan att det kommer vara riktigt länge. Vad skulle kunna gå fel om två pusselbitar passar så bra ihop?
Framtiden ser ljus ut för flickan nu, hon oroar sig inte längre. Allt känns som det fixar sig, bara hon tänker positivt. Och hur skulle hon inte kunna tänka positivt, när hon har hittat sin absoluta själsfrände!
Finns det något underbarare än kärlek?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)