Sex små negerflickor

Mjahaja, då var ännu en resa till ända. Anlände till Karlstad flygplats ca 09.00 svensk tid i morse, efter en flygresa på sisådär 4 timmar, en bussresa på ungefär 2,5 timmar och lite långdraget väntande däremellan. Men oj vilken vecka det har varit!

Dag 1 kom vi fram till Antalya på eftermiddagen/kvällen och funderade starkt på att stressa iväg till ett Hamam, men så blev det inte. Vi gick istället ut o käkade och strosade sedan runt lite smått i Alanyas centrum. Blev övertalad av nån turk att signa upp oss på nån båtresa, vilket vi gjorde. Hann inte med så mycket mer än att checka in och packa upp, men det var iaf en bra början på veckan!

Dag 2 gick vi till ett turkiskt bad, ett Hamam, och blev skrubbade, tvättade och masserade av tjocka tanter. Våra översta hudlager var praktiskt taget obefintliga efter denna procedur, så vi fick höra att detta skulle få solbrännan att sitta i längre och se snyggare ut. Kanon tänkte vi, och tillbringade resten av dagen på stranden med hög solskyddsfaktor som vår bästa vän, då vi blekfisar till skandinavier absolut inte ville bränna våra vita kroppar i den starka solen. Vissa körde faktiskt med sunblock i flera dagar och fattade inte riktigt varför solbrännan inte ville ta vid. (Ehum...) Tills när de väl upptäckte att det var just "sunblock" de använde, som gjorde att möjligheten för solens strålar att producera gyllenbruna solbrännor var lika sannolik som att göra ketchup på gurkor ungefär. Alltså = NOLL. På kvällen gick vi ut och åt, och sedan ville vissa ut o göra Alanya osäkert, men jag pallade helt enkelt inte o stannade på hotellet med några av de andra som heller inte orkade hänga på.

Dag 3 blev vi upphämtade i gryningen (eller ja, 9.40 eller när det nu var) o åkte till hamnen och började vår spännande båtresa som skulle ta flera timmar. Behöver ju inte ta allt i detalj, men vi fick bl.a. se en misslyckad Ricky Martin mima på relingen, en tragisk magdansös som viftade brösten i folks ansikten, och se två av mina vänner kasta sig utför ett tio meter högt stup (!) När vi kom hem blev det ut och äta som gällde (som vanligt) och sedan var vi ute och dansade halva natten ungefär. (Har jag för mig i alla fall, jag blev rätt dagvill under vistelsen i Turkiet om jag ska vara ärlig.) Men jag tror att det var denna dagen jag följde med ut.) Riktigt skoj, fanns hur många ställen som helst, och alla kypare var lika angelägna om att få in oss på just deras bar :P

Dag 4 tillbringades vid poolen vid hotellet bland skrikande jobbiga ungar för att försöka få lite färg. På eftermiddagen tog vi taxi längst upp på Mount Everest (kändes det som), vilket var en sträcka som vi först hade planerat att gå hem senare under kvällen. Detta förslag röstades illa kvickt ned när vi insåg att det skulle bli typ 100 mil i nedförsbacke :P Men vi vandrade i alla fall runt bland ruinerna av ett gammalt slott och fick se en hel del väldigt vackre vyer. Vi åt sedan på en restaurang vid namn Panorama, och jävlar vilken utsikt! Min maträtt var däremot rätt så anonym i smaken, det var nån sorts bläckfisk, medan vissa andras maträtter var väldigt... ehm... nyfångade :P Sedan fjollade vi oss i en soffa med diverse insekter innan vi fick skjuts hem i discobussen.

Dag 5 var den dagen då jag fick typ andra gradens brännskador eller liknande. Kändes så i alla fall! Purpurfärgad var nog den rätta benämningen på min hudfärg när vi lämnade stranden. Smärtan infann sig redan då, men jag tänkte att "vafan, jag bränner mig ju alltid, ingen big deal". Men jag kände sedan ju längre kvällen fortskred att jag kunde inte stöta i någonting utan att få fruktansvärt ont någonstans på min friterade kropp. Vi tittade på fotboll, drack färgglada drinkar till 55% rabatt, som för min del smakade läsk, och jublade när Sverige tog sig vidare i matchen mot England. (Töligt älskling ;P) Jag hade solfrossa större delen av kvällen och fick en filt att vira in mig i på restaurangen trots att man utan några som helst problem skulle kunna stega ett ägg på min brännheta mage. Det slutade med att mina stöttande vänner följde mig tillbaka till hotellet där jag försökte smörja in mig med nån turkisk Aloe Vera after sun (jävla skitsörja, lindrade i 15 sekunder max) utan att riva upp skinnet totalt. De andra stack ut o dansade på barerna i Alanya istället, medan jag grät i telefon för att jag hade så ont i både kropp och själ.

Dag 6 satt jag i skuggan under ett parasoll på stranden hela dagen och pluggade körkortsteori, då jag hade alldeles för mycket nyvunnen respekt för solen för att våga visa mig utan kläder den dagen. På eftermiddagen fick jag nästan min hand avkapad av en skum trollkarl på hotellet, och mina så kallade kompisar visade hur mycket de verkligen stöttar mig i krissituationer. (INTE)
På kvällen blev det middag och utgång, trots att jag fortfarande hade rätt så ont. (Dock inte lika illa som under dag 5.) Vi dansade o dansade bland turister o långnästa turkar, men jag tog det hyfsat lugnt för att inte skrapa upp mig allt för mycket.

Dag 7 var sista maratondagen för att maxa solbrännan. Vi oljade in och stekte oss i Hawaiian Tropic och luktade cocos lång väg. Yummie :D Hittade en gullig golden retriever som gömde sig under en solstol som Theresia verkade gilla :) Väl åter på hotellet blev det packande och fixande innan vi gick ut för den sista måltiden. Jag beställde av någon underlig anledning in en osttallrik som inte skulle mätta en dvärghamster ens. Efter det gick jag till frisören som fixade rastaflätor på min flagnande hjässa. Han tyckte dessutom att jag hade fint tjockt hår, men att jag var för fjunig i pannan. Så därför plockade han mina ögonbryn slash panna med en sytråd, en märklig upplevelse... Han ville även ta bort vartenda ytterligare litet hårstrå i mitt ansikte, men då sa jag stopp (även om han sa att "you look like a guy", pah!) De andra gillade i alla fall min nya frisyr, och vi gick ifrån frisören för att spendera de sista pengarna på shopping. När vi sent kom tillbaka till hotellet gav vi en present till Serdad som drev hotellet för att pigga upp honom lite, eftersom han hade varit så nere de sista dagarna och vi hade lite dåligt samvete... Det blev ett fat, en klubba och ett kort, och han blev så lycklig så :) Kul att man kan vara till tjänst!

Bussen kom och hämtade upp oss 01.30 turkisk tid för att färdas till Antalya i ca 2,5 timmar. Incheckning skedde ca kl 4 och planet lyfte vid 06.00. Vi var hemma i Karlstad kl 9 svensk tid (10 turkisk tid). Sedan blev det ett tårfyllt farväl då vi allihopa insåg att vi inte alls kommer kunna träffas lika ofta i framtiden, eftersom vi inte längre går i SpM3 tillsammans, utan ska ut i vida världen på olika äventyr! Till och med min lillebror fällde en tår när vi hade gruppkram inne på Karlstads flygplats...

Nervöst

Undra varför man alltid blir lika nervös när man ska ut och resa, speciellt när det är ett flygplan inblandat. Kanske för att när man väl sitter uppe i luften har man verkligen 0% chans att kunna påverka om planet ska komma fram eller inte :/ Bra yohanna, bra att du verkligen försöker lugna ner dig alldeles såhär precis innan resan, väldigt jävla bra!

Så funkade det inte att lägga in filmer i iPoden igår heller, också extremt passande. Tur att jag alltid kan lita på mina tekniska färdigheter i ur och skur, oja, hurra för mig! :/ (Ni hör den lätta touchen av ironi hoppas jag...)

Har nog packat klart allt jag behöver ha med mig i alla fall, måste bara fixa några grejor till...

Turkey, here we come!

Turkiet!

Ja imorn bär det av, efter många om och men. Jag, Heléne, Mickan, Fridhi, Fjun och Sara kommer sitta på planet påväg till Alanya (eller var det Antalya? Jag har glömt bort vart planet landar, haha!) vid 11-tiden imorn. En solig vecka ska spenderas på stranden och i poolen och havet, kommer nog bli riktigt nice (förhoppningsvis) :D Sen får vi väl se hur det blir med den där nya bikinin, om jag ska våga använda den eller inte... (I och med att jag har fått höra vissa klagomål på min nuvarande, hrmm... ;P) Men man vänjer sig väl kanske med den till slut :P

Enda nackdelen med resan är nog att jag kommer sakna Flavius så mycket :(
Men får väl hoppas att jag överlever ändå...

Om det finns tillgång till internet där nere så ska jag försöka uppdatera bloggen lite då och då när jag har tid, så att ni hemma i regnet kan läsa om hur varmt och skönt vi har det där nere, hihi ;)

"Om ni gör motstånd kommer vi använda kloroform - först på er, sedan på era barn. De som trots detta fortsätter bråka kommer vi att kasta ut i någon av utgångarna där fram, över vingarna eller där bak."

Haha jag DÖR!

Hjälp

Jag kan inte förstå att det redan är dags... Har det redan gått tre år? Men det känns ändå välkommet, för jag är redo att ta steget ut i världen, haha :) (Eller ja, bort från Hammarö det vill säga ;P)

Kom hem efter nästan en vecka i Gbg för ett par timmar sen... Och jag har redan hunnit skålla tungan på en kopp te... Bra va? :) Har hunnit med en del under vistelsen; besökt studentfirande, dissat en kiropraktor, fått arbetskläder på Liseberg (yay!) samt myst o haft det underbart :)

Ikväll blir det avskedsmiddag med SpM3 på Alfie. Ska förhoppningsvis bli trevligt! Imorn blir det väl bara till att städa o så vidare så man inte snubblar på alla dammråttor... Så kommer min ninja hit också, ska bli skoj o ha med honom på studenten på torsdag ^^

Inside, what a wonderful caricature of intimacy
Raindrops on roses and girls in white dresses
And sleeping with roaches and taking best guesses
At the shade of the sheets before all the stains
And a few more of your least favorite things