Paradisets sanningar

Varje ros har sina taggar.
Du lockas av den söta knoppen. Du får uppleva när de ljuva kronbladen slår ut. Häpnadsväckande ljuva.
Rosen plockas och du kan inte längre släppa taget om den underbara växten, och du kommer heller inte undan de genomträngande taggarna som du inte ens lade märke till i början.
När du tittar noggrant på rosens speciella, personliga skönhet känner du inte av dem. Du ser bara rosens klara färg och känner doftens sötma.
Så småningom kan du dock bli förblindad av smärtan när de sylvassa taggarna borrar sig ända in i själen. Taggarna på din vackra ros river upp samma sår om och om igen, men du försöker varje gång döva smärtan genom att dra in ett djupt andetag av blommans karakteristiska doft. Ibland fungerar det.
Men nu tänker du slita loss alla gamla, envisa taggar som så illvilligt gör sådan onödig skada. Antagligen lär nya taggar växa ut och befläcka din annars så perfekta ros, men så länge du vårdar den med så mycket omtanke du bara förmår så kommer de stolta, ståtliga kronbladen sitta kvar, och aldrig vissna.

Brännboll och äcklig chorizo

Sitter här mitt i natten med min kära syster o käkar glass, har rätt så nyligen anlänt hem från Stodenes årliga brännbollsturnering. Var dock inte med och spelade i år på grund av skavsår och rädsla för att paja sönder ryggen ännu mer, så satt med Elin, Katarina och Filip o höll ordning på gamlingarnas respektive ungdomarnas poängställning. Åldringarna vann dessvärre med 150-134 nånting... Fick skjuts hem av Peter lite tidigare eftersom vi hade lite långtråkigt på slutet, medan jag var lite illamående efter min enda måltid för dagen som inte smakade så värst gott... (Okej, alla sorters korvar är typ alltid ett säkert kort på att man ska må illa efteråt, men vad gör man ;P)

Har tillbringat en del tid i Halmstad och Göteborg de senaste veckorna. Passade iofs huset här hemma en vecka när resten av Les Adolfssons var i Paris hos släkten, men efter det har jag inte sett skymten av min kära familj på flera veckor. Var en helg i Eslöv på Budo Nord World Cup Open o lekte sportfotograf. Tillbringade sedan väl tillbaka i Halmstad soliga dagar på Tylösand o försökte få tillbaka lite av den färgen jag flagnat bort sen Turkietresan, men den svenska solen verkade inte vilja bita värst mycket på mitt envisa skinn... Däremot brände Flawe upp sig lite, fast han blev till skillnad från mig inte röd som en kokt kräfta utan sådär läckert chokladbrun på en gång! (Orättvisa?!) Men nån vecka senare fick han också joina min jag-ömsar-typ-hud-som-en-orm-klubb och det blev ombytta roller när jag fick riva bort hudflagor från honom istället :P

Återvände efter ett par veckor till Götet igen och började inse att jag kommer bo där ett bra tag nu framöver, ska bli så roligt :) Universitetet väntar till hösten, och Lisebergsjobbet nu i sommar. Känns riktigt bra faktiskt, förutom att jag saknar folk här hemma lite när jag är borta... Mest av allt Filip tror jag ändå :'(

Glöm inte bort mig, även fast vi inte kommer ses lika ofta längre!