Varje ros har sina taggar.
Du lockas av den söta knoppen. Du får uppleva när de ljuva kronbladen slår ut. Häpnadsväckande ljuva.
Rosen plockas och du kan inte längre släppa taget om den underbara växten, och du kommer heller inte undan de genomträngande taggarna som du inte ens lade märke till i början.
När du tittar noggrant på rosens speciella, personliga skönhet känner du inte av dem. Du ser bara rosens klara färg och känner doftens sötma.
Så småningom kan du dock bli förblindad av smärtan när de sylvassa taggarna borrar sig ända in i själen. Taggarna på din vackra ros river upp samma sår om och om igen, men du försöker varje gång döva smärtan genom att dra in ett djupt andetag av blommans karakteristiska doft. Ibland fungerar det.
Men nu tänker du slita loss alla gamla, envisa taggar som så illvilligt gör sådan onödig skada. Antagligen lär nya taggar växa ut och befläcka din annars så perfekta ros, men så länge du vårdar den med så mycket omtanke du bara förmår så kommer de stolta, ståtliga kronbladen sitta kvar, och aldrig vissna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar