Positive thinking

Det slog mig av någon anledning häromdagen att jag har glömt av den här bloggen totalt. För flera år sedan kändes det på något sätt viktigt att dokumentera ens vardagsbestyr för vem som än velat att ta del av med hjälp av endast några knapptryck. Jag har insett med tiden att vem som helst inte borde inneha den rätten, speciellt inte när det gäller så nakna funderingar. Jag reflekterade inte så mycket över detta i mina sena tonår, när jag ohämmat uppdaterade bloggen för att handskas med mina dystra stunder. Det jobbigaste höll jag nog trots allt för mig själv men nu såhär några år senare undrar jag ändå varför jag kände ett behov av att skriva av mig så öppet.

Nu för tiden värdesätter jag responsen man får i ett mail från någon man inte träffar så ofta, ett samtal på ett fik med en nära vän som både vill lyssna samt lätta sitt hjärta om egna bekymmer, eller hemma med min pojkvän som jag kan vara precis så knäpp tillsammans med som man kan behöva vara ibland. Den sidan av mig behöver också få utlopp, fast kanske inte framför vem som helst.

Samtidigt saknar jag att få skriva, vilket jag verkligen har insett det senaste året. Jag har alltid varit bättre på att uttrycka mig i skrift snarare än i tal så det är synd att den delen av mig har hamnat i skymundan på sistone. Den där boken jag skulle börja på... Ordförrådet som skulle utökas och så småningom ge mig bättre självförtroende... Önskan om att känna sig duktig, att fullborda något. Och inte vad som helst, men något som faktiskt spelar roll. Den drivkraften har alltid funnits men jag har aldrig riktigt vågat ge den det utrymme den förtjänar.

Men det är saker på gång nu. Nu är det dags för större ting. Jag kan se framtiden, ändock något suddig, men den ler mot mig. Livet blir bara det du gör det till och det är bara du själv som sätter stopp för möjligheterna. Med lite stöd kan du gå precis så långt du vill. Jag hoppas att jag får med mig det stöd jag trots allt har förtjänat, för jag tycker att det är min tur nu.

Tankar

Har inte klottrat här på år och dar men just idag kände jag att jag verkligen behövde skriva av mig. Har känts tungt de senaste dagarna. Jag har blivit bättre med åren när det gäller att försöka tvinga upp mig själv ur diverse hål jag kan hamna i ibland, men denna gången är det svårare.

Det sitter nämligen inte bara i mitt huvud som det brukat göra alla andra gånger. Det handlar om ett beslut jag måste ta, och oavsett vad jag väljer så kommer både jag och andra inblandade att bli ledsna/besvikna på ett eller annat sätt. Men i nuläget är konsekvenserna exakt de samma så det borde inte göra nån större skillnad vad jag väljer kan man tänka. Men det är just det det kommer... Hela mitt liv kommer se totalt annorlunda ut och jag kommer aldrig veta hur det hade sett ut om jag hade valt det andra alternativet.

I grund och botten är det för mig själv jag behöver ta det här beslutet, och för en gångs skull sätta mig själv först. För just nu är det min psykiska hälsa som tar stryk och jag måste göra något åt situationen annars vet jag inte vart jag kommer ta vägen. Jag är nog inte tillräckligt stark mentalt sett att bestämma mig för ett alternativ och sedan låta det vara och bara go with it. Jag kommer påminna mig själv och göra allt tusen gånger jobbigare än det behöver vara, för det är sån jag är, sån jag alltid har varit. En martyr. Även fast det är långt ifrån den personen jag vill vara... Jag trodde jag hade blivit starkare men så hamnar jag i ett sånt här hål och inser hur svag jag fortfarande är. Då kommer alla jobbiga tankar tillbaka och jag vill fly... Men nu har jag ingenstans att fly, om jag inte bestämmer mig för ett av alternativen först... Så alltså är jag fånge i min egen alltmer klaustrofobiska tillvaro som jag ofrivilligt kryddar med extra ångest bara för att jag är inne på det spåret... Story of my life.

Ny hemsida!

Nu är min nya hemsida äntligen up and running! Så i fortsättningen kommer det vara på www.yohado.com jag bloggar. Hoppas ni kikar in!

xxx

Long time, no see

Håhåjaja, det var inte igår jag kladdade här sist. Vet inte riktigt vad jag kan säga mer än att jag är på gott humör idag. Ska strax ut och jogga en runda, sen ska jag sätta mig och redigera lite bilder jag inte haft tid att ägna mig åt. Snart ska jag fixa en hemsida/fotoblogg som jag kommer använda istället för denna, så det kommer bli spännannde. Om någon har tips eller idéer på vad de tycker jag ska ha med där (förutom allt som har med mitt fotograferande att göra), feel free to drop me a line.

Känns lite onödigt att sitta och uppdatera bloggen angående allt som har hänt sedan jag skrev sist (i oktober eller nåt?), så kan skriva lite om vad som händer härnäst istället. Om några veckor åker jag förhoppningsvis till Sverige och hälsar på en dryg vecka, ska bli skönt med lite semester. Sen i maj ska jag åka på en Photo workshop i Ashford. Det är ett slags djurreservat som inte är tillgängligt för allmänheten, men de anordnar workshops av olika slag lite då och då som man kan medverka i, för en kostnad såklart. De har massor av stora kattdjur, och till och med några ungar, så det kommer nog bli en fantastisk upplevelse. Jag längtar som bara den, det ska bli så roligt! Om ni vill läsa mer om stället (Wildlife Heritage Foundation), klicka på länken nedan.

http://www.whf.org.uk/

Jag återkommer inom kort med adressen till min nya hemsida, när nu det kommer bli. Men förhoppningsvis relativt snart.

xxx