Tankar

Har inte klottrat här på år och dar men just idag kände jag att jag verkligen behövde skriva av mig. Har känts tungt de senaste dagarna. Jag har blivit bättre med åren när det gäller att försöka tvinga upp mig själv ur diverse hål jag kan hamna i ibland, men denna gången är det svårare.

Det sitter nämligen inte bara i mitt huvud som det brukat göra alla andra gånger. Det handlar om ett beslut jag måste ta, och oavsett vad jag väljer så kommer både jag och andra inblandade att bli ledsna/besvikna på ett eller annat sätt. Men i nuläget är konsekvenserna exakt de samma så det borde inte göra nån större skillnad vad jag väljer kan man tänka. Men det är just det det kommer... Hela mitt liv kommer se totalt annorlunda ut och jag kommer aldrig veta hur det hade sett ut om jag hade valt det andra alternativet.

I grund och botten är det för mig själv jag behöver ta det här beslutet, och för en gångs skull sätta mig själv först. För just nu är det min psykiska hälsa som tar stryk och jag måste göra något åt situationen annars vet jag inte vart jag kommer ta vägen. Jag är nog inte tillräckligt stark mentalt sett att bestämma mig för ett alternativ och sedan låta det vara och bara go with it. Jag kommer påminna mig själv och göra allt tusen gånger jobbigare än det behöver vara, för det är sån jag är, sån jag alltid har varit. En martyr. Även fast det är långt ifrån den personen jag vill vara... Jag trodde jag hade blivit starkare men så hamnar jag i ett sånt här hål och inser hur svag jag fortfarande är. Då kommer alla jobbiga tankar tillbaka och jag vill fly... Men nu har jag ingenstans att fly, om jag inte bestämmer mig för ett av alternativen först... Så alltså är jag fånge i min egen alltmer klaustrofobiska tillvaro som jag ofrivilligt kryddar med extra ångest bara för att jag är inne på det spåret... Story of my life.