Flawe mer eller mindre tvingade mig att skicka in massa ansökningar till olika modellagenturer här i London när jag kom hit. Jag var väl lite skeptisk i början, men har nog gradvis ändrat åsikt. Det kunde ha slutat illa dock, höll på att bli offer för en lurendrejare. Som tur var ringde Robert Barbieri från Mission Models innan jag hann bli av med onödigt mycket pengar, och om en månad ska jag börja fixa min portfolio för dem. Träffade honom och några andra modeller från agenturen, bland annat en norsk tjej, för första gången igår. En av dem skulle fota för Chanel idag liksom, tjena. En världskänd fotograf ska i alla fall plåta mig i helt galna utstyrslar, make-up artister ska fixa sminket och stylister ska fixa håret. Det är lite nervöst, men jag ska göra mitt bästa. Kommer nog bli helt sjuka bilder med tanke på vad jag ska ha på mig, men det ska bli spännande!
Nu är det nästan helt klart med lägenheten tror jag. Det har varit ett väldigt krångel och en del stress. Men förhoppningsvis är det snart slutkrånglat och vi kan flytta in. Så himla fräsch lägenhet också, så det känns asnice! Jag längtar :)
Sen har jag märkt en trist sak, min favoritmascara finns inte i London. Upptäckte den typ precis innan jag flyttade, och jag har aldrig använt nån bättre tidigare. Det är ett finskt märke, så är nog antagligen därför det inte har etablerat sig så mycket här än... Lumene Blueberry curl heter den i alla fall och det står att den innehåller arktiska blåbär som ska ge näring åt ögonfransarna. Det tror jag inte ett skit på, men det lät lite coolt. Dessutom är borsten hur bra som helst, och den kostade heller inte lika mycket som andra dyrare märken. Jag vill inte byta till någon annan nu när jag för en gångs skulle har hittat en som funkar som den ska, så jag tror jag ska kolla om mina föräldrar kan posta till mig. Det gick visserligen att beställa från deras hemsida, men frakten var dyrare än själva mascaran så det kändes inte så överdrivet ekonomiskt.
En liten parentes är att jag har haft hicka de senaste tre dagarna. Tänk så utvecklas det till sån hicka som aldrig slutar? Än så länge är det väl inte särskilt permanent, snarare återkommande. Men det är ändå irriterande... Nu är det antagligen ingen som orkar läsa längre så jag går och gör nånting annat istället.