When the rain won't stop falling from your eyes...
Vad är det med mig egentligen? Varför kan jag inte fungera som en normal människa? Det enda jag gör är ju att såra de som minst förtjänar det, även om det är oavsiktligt... Plötsligt känns det svenska språket alldeles för begränsat, det går inte att uttrycka sådana här känslor med ord... Jag antar att jag är för rädd för att få fram det jag vill säga, eller inte vill säga egentligen...
Jag hoppas att du kan förlåta mig, även fast jag är dum ibland. Allt jag gör blir bara fel hela tiden, speciellt när jag försöker göra alla nöjda... Jag vill ju inte såra någon! Det är absolut inte det jag är ute efter! Men nu har jag verkligen insett att det är just det jag gör...
Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig, min värld skulle gå under då. Jag kan inte se mig leva utan dig över huvud taget, det går inte nu... Men jag lovar dig, på fullaste allvar, att jag från och med nu ska ändra på mig. Det svär jag på. Du ska inte få behöva stå ut med sådant här meningslöst längre. Det har aldrig varit min mening att göra dig illa, men nu ska jag verkligen anstränga mig åt det motsatta hållet istället. Om du låter mig...
Kanske är jag en svag människa som inte klarar sig på egen hand. Det har jag nog aldrig gjort egentligen, om jag tänker efter innerst inne. Jag har försökt att hålla fasaden uppe, men ibland krackelerar den och jag faller... Faller som en bräcklig liten fågelunge som inte lärt sig flyga... Men hoppas du förstår att du är luften under mina vingar och att jag aldrig kommer kunna lyfta från marken en enda millimeter utan din hjälp. Du är det enda jag behöver, det svär jag på. Och jag vet att jag har gjort saker så att jag nu är mindre trovärdig, men jag har aldrig varit mer seriös i hela mitt liv än vad jag är nu. Jag älskar dig. Hoppas du förstår hur mycket...
Jag varken kan eller vill leva utan dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar