Hade en konstig dröm inatt. Den handlade om en kompis jag inte träffat på länge som jag nu fick återse, och i drömmen kom det fram hur mycket jag egentligen hade saknat personen i fråga. Det har jag inte tänkt på så mycket i verkliga livet, men kanske har jag det ändå. Men det har blivit mer som att man bara accepterar att man inte umgås längre, och så har man inte brytt sig nåt vidare mer, för man tänker att det ändå inte kommer förändras. Men vad vet jag, det kanske var mitt undermedvetna som försökte ge mig en pik... Men egentligen tror jag nog att jag faktiskt inte bryr mig längre. Det blir väl så med de flesta som "faller bort" med tiden.
Tentorna närmar sig med stormsteg, tre stycken närmare bestämt. En i kanji, en i Genki-boken, och en i grammatik. Det blir nog rätt kämpigt, men får se till att försöka plugga i god tid. Imorn på tåget till exempel ska jag banne mig lära mig veckans glosor en gång för alla.
Har under denna helgen varit ute o promenerat lite med en gammal kompis som jag inte brukar träffa så ofta längre nuförtiden. Sånt är så kul, att även om man kanske "tappat" kontakten lite så är det inte omöjligt att få tillbaka den. Det är inte mycket som krävs egentligen. Så nu har jag kanske en till som ska med på Pier Pressure i gbg i juli, mer än syrmin då ;D Det blir nog kanoners!
Jag har funderat lite över tillvaron den senaste tiden, och ändå kommit fram till att jag trivs. Vissa saker får man kanske blunda för o bestämma sig för att det inte går att göra nåt åt, medan andra saker är bättre om man diskuterar igenom. Sen finns det ju såklart vissa saker man inte skulle kunna med sig säga, med risk för att någon kan bli sårad... Vet inte riktigt hur länge till jag egentligen ska gå runt att låtsas att allt är helt i sin ordning, när jag egentligen vill tala personen till rätta och få honom/henne (jag säger inte vilket) att inse att detta beteendet inte funkar i längden...
