Jag var rätt inställd på det från början, lika bra tänkte jag, så att man inte blir så besviken efteråt. Men jag hade ändå hoppats lite... fast det var ju alldeles förgäves. Är så ledsen på mig själv just nu. Allt hängde ju på detta. Så nu måste jag praktiskt taget börja om från noll igen... Vad ska jag göra nu liksom? Energin för att fortsätta finns ju verkligen inte kvar, blir så mycket som läggs på hög nu... För de flesta andra hade detta kanske inte varit en överdrivet stor grej men för mig är det det... Jag är väl van vid motgångar vid det här laget men jag bryts ändå ner mer och mer för varje gång något händer... och jag vet inte hur mycket mer jag tål...
Vad ska jag göra. Vet inte om jag orkar stanna här flera dagar till och hålla uppe nån jävla fasad som ändå kommer falla ihop så fort jag är ensam. Så skulle jag ju iväg på en grej idag också, men jag pallar fan inte det nu... Och alla som kommer fråga en massa. Jag borde väl inte skämmas såhär egentligen men det gör jag ändå...
Behöver dig nu, Flavius :'(
