Måste det alltid hända en massa på samma gång, och när det väl är lugnt ett tag så är det verkligen helt dött? Fyra tentor och gradering på samma vecka, mormor hamnar på sjukhuset, hemtenta på det, planering inför flytt, trösta kompisar som mår dåligt, pappa fyller år, mors dag snart, köpa presenter till dem, hinna träffa så många kompisar som möjligt när jag hälsar på i Karlstad... Vill hälsa på mormor också... Kan man inte bara få en dag, en enda dag, där man bara kan få skita i allt, att alla problem försvinner för en stund, och att man kan få fokusera på sånt som gör en glad och som man vill ägna tid åt? Bara ta det lugnt och kunna slappna av? Och att alla i ens närhet kan få må bra?
Känns som min kropp har varit på helspänn dygnet runt i flera veckor. Antar att man egentligen aldrig mer i sitt liv kommer få lov att kunna släppa allt för att bara leva i nuet. Det är alltid sånt fokus på framtiden, så man blir ju helt sönderstressad. Men man får väl försöka unna sig en liten stund varje dag där man inte tillåter sig själv att ställa massa krav på sig, så man bara kan låta bli att tänka på någonting alls och känna att det är skönt att leva. Att man finns för sin egen skull och ingen annans. För så är det ju, egentligen...
Usch, sån här tentaångest har jag nog inte haft innan. Men det är väl bara att göra så gott man kan. Jag har verkligen pluggat som en gnu den senaste tiden, det kan nog de flesta jag känner intyga. Men det känns ändå inte som det kommer räcka. Det fastnar inte som det ska, jag är väl inte tillräckligt närvarande när jag sitter med böckerna kanske...
Nu ska jag gå och lägga mig i alla fall. Hoppas att det känns lite bättre imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar