onsdag, maj 14, 2008

Ytlighet

Jag har funderat lite på en sak. Här i Göteborg vimlar det av snygga människor. De flesta tjejer man ser på stan är alla lika trendiga, med omskötta frisyrer, moderätta kläder och accessoarer. Men det är verkligen sällan man stöter på nån sån som är sådär toksnygg, men samtidigt jordnära och intelligent. Hur kommer detta sig? Är det så att de lägger ner all energi och hjärnkapacitet på att fylla garderoben med snygga kläder, fixa sminket perfekt på morgonen, och gå arm i arm med en lika perfekt kompis, gå längs avenyn och snacka nagellack? Nu ska jag självklart inte dra alla över en kam, men många kan nog hålla med mig.

Igår satt jag på bussen och en tjej satt bredvid mig, ungefär i min ålder skulle jag gissa. Hon satt och pratade ljudligt i sin telefon (så ingen på bussen kunde riktigt låta bli att höra) och mentaliteten på den människan var verkligen kvar på högstadienivå. Nästan så jag skämdes lite. Vi har väl knappast fått ryktet att svenska tjejer är blåsta, naiva blondiner från ingenting. Jag är varken hjärnkirurg eller omslagsansikte på Vogue, men jag tycker ändå att det finns sjukt mycket viktigare saker än att gå genom livet och vara ytlig. Jag förstår inte riktigt hur det skulle kunna bringa lycka i slutändan. Men det kanske bara är jag.

I varenda tjejblaska såhär på våren och sommaren står det artikel efter artikel om hur man ska klä sig på stranden för att "dölja" sina skavanker. Men tro mig, det finns ingen som tittar på just din kropp när du promenerar på stranden, lika mycket som du själv gör. Du går runt och oroar dig för att folk ska titta på din bleka hud/stora höfter/otränade mage/platta rumpa/konstiga födelsemärke (etc. etc.), och vad de ska tycka. Men sanningen är att de är säkert minst lika upptagna med att tänka likadana tankar om sig själv istället för att titta på dig och dina "brister".

Visst, på högstadiet och möjligtvis en bit in i gymnasiet är det väl okej att anse att utseendet är ytterst viktigt. Det är fortfarande den mentaliteten som gäller. Men jag kände verkligen direkt efter gymnasiet (när man inte behövde ha lektioner med s.k. "aveny-tjejer" varje dag längre) att utseendet spelar verkligen ingen roll. Man ser ut som man gör, och det finns ingen anledning att vare sig skylta med det eller gömma det. Man är ändå en person som alla andra personer. Det finns drygt 6,6 biljarder människor på vår planet, och alla är unika. Alla har ett eget, speciellt utseende (förutom möjligtvis enäggstvillingar osv.) och jag tycker verkligen inte att någon har rätt att känna sig varken underlägsen eller överlägsen på grund av sitt utseende. Visst, har man en sprudlande personlighet så läcker detta såklart ut över det yttre, och man uppfattas som mycket mer vacker än om man sitter tyst och är sur.

Nu menar jag inte att alla ska sunka ihop totalt och inte bry sig alls om hur de ser ut. Utseendet är ju trots allt det första vi möts av när vi möter nya människor. Men jag anser att det är alldeles för mycket fokus på "vackra" människor som ändå inte har något innanför pannbenet. Hela modebranschen egentligen. Visst, modevisningar med konstnärliga kläder (som ingen direkt kommer ta på sig) tycker jag räknas till kultur och konst. Men tänk på alla små tjejer som drömmer om att bli modell eftersom det måste vara den ultimata livsstilen; få betalt för att vara snygg. Det finns ju så mycket mer. Skönhet varar inte för alltid, och det är mycket mer värdefullt att istället skaffa sig kunskap om något viktigt, som man kan ha nytta av antingen i sin framtida karriär eller för sitt eget välbefinnande. Sommaren innan jag skulle fylla 16 så blev jag "upptäckt" av nån modellscout från IMG, som tydligen var en av världens största modellagenturer. Då var jag ju liten och tyckte det var ascoolt, men jag följde aldrig upp det. Vissa kompisar och släktingar tyckte det verkade spännande och tyckte jag skulle testa, men det blev aldrig av. Det är jag jätteglad för idag. För det första gör jag mig aldrig bra på bild, och för det andra så passar jag nog inte till att vara delaktig i sånt. Jag tycker som sagt det finns saker som är mycket viktigare än utsidan.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Bra inlägg! Jo håller med, ser väl likadant ut i stockholm och det värsta är när de börjar närma sig 40-strecket som det börjar bli illa...

soozi sa...

Haha ja verkligen, då har det gått över gränsen till tragik för längesen...